Mognadsbedömning
Bedömning av barns mognad är av central betydelse för vilken grad av delaktighet barn får i praktiken. Rätten att framföra sina åsikter och bli hörd finns införd i de lagar som direkt styr hälso-och sjukvårdens arbete med barn (4 kap. 3 § patientlagen) och är en grundprincip i barnkonventionen.
För hälso- och sjukvården är bestämmelsen om barnets ålder och mognad även ett komplement till bestämmelsen om samtycke i 4 kap. 2 § patientlagen. Bestämmelserna innebär att personalen ska ta reda på barnets inställning i frågan och sedan tillmäta den betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. För hälso- och sjukvården görs mognadsbedömningen utifrån barnets inställning till den aktuella vården eller behandlingen
Vad är en mognadsbedömning?
En mognadsbedömning är en process där vårdpersonal utvärderar ett barns förmåga att förstå och hantera information, delta i beslutsfattande och uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem själva. Bedömningen är central för att avgöra i vilken utsträckning ett barn kan vara delaktigt i beslut i sin egen vård och behandling. Det innebär att:
- Förstå barnets perspektiv: Lyssna aktivt på barnet och beakta deras åsikter och önskemål.
- Anpassa kommunikationen: Säkerställa att information ges på ett sätt som är anpassat till barnets ålder och utvecklingsnivå.
- Beakta individuella faktorer: Ta hänsyn till barnets unika erfarenheter, kulturella bakgrund och eventuella funktionsnedsättningar.
Det finns inget enhetligt sätt att bedöma barns mognad, utan varje bedömning bör anpassas till det enskilda barnet och den specifika situationen. Det är därför viktigt att vårdpersonal har både generell kunskap om barns utveckling och förmåga att lyssna och förstå det individuella barnet. Mognad är ett komplext begrepp och det går sällan att peka ut exakt hur en bedömning av ett barns mognad ska gå till.
Länk till rutin (kommer)